Advokat Ola Tingvall ger oss en tillbakablick på ett av modern svensk kriminalhistorias mest skakande fall: Tragedin på Dalarö. Det har nu gått över ett decennium sedan den ödesdigra natten till den 29 september 2013, då en gäststuga på Malmvägen i Dalarö sattes i brand. Händelsen, som resulterade i två unga barns död och lämnade djupa sår hos de överlevande, står kvar som ett av modern tids mest brutala och uppmärksammade brott i Sverige. Genom Svea hovrätts slutgiltiga dom i juni 2014 fastställdes livstids fängelse för pappan, Jonas Westerlund (Nu Olsson).
Dramat tog sin början mitt under en vanlig pappahelg. Den då 40-årige Jonas Westerlund hade sina tre barn – sin sjuåriga dotter, femåriga son och treåriga son – på besök i den stuga han hyrde på Dalarö. Efter en till synes normal lördag, där familjen bland annat ätit mat och tittat på tv, gick barnen och lade sig i stugans våningssäng. Men under ytan bubblade en långvarig konflikt med barnens mor samt svåra personliga och ekonomiska problem. Westerlund köpte under dagen tre flaskor tändvätska och tankade bilen full, i vad utredningen senare visade var en plan på att ta både barnens och sitt eget liv.
Någon gång under natten hällde Westerlund ut tändvätska i stugan och tände på servetter på golvet innan han lämnade platsen i sin bil. Barnen vaknade instängda i det snabba och rökfyllda brandförloppet. Sängens stege hade flyttats bort, vilket gjorde det omöjligt för de yngre pojkarna att ta sig ner. Den äldsta dottern lyckades dock ta sig ner och fly ut ur det brinnande huset, där hon mötte fastighetsägaren Ulrika som väckts av barnens skrik. Trots Ulrikas heroiska försök att ta sig in och släcka elden blev stugan snabbt övertänd. Sönerna omkom till följd av brandgasförgiftning.
Efter dådet flydde Westerlund söderut och greps slutligen av polis på Ölands sydspets, efter att ha spelat in en film där han redogjorde för sina handlingar. Det efterföljande rättsliga efterspelet i Södertörns tingsrätt och sedermera Svea hovrätt kom i hög grad att handla om gärningsmannens psykiska tillstånd. Försvaret argumenterade för att gärningen var en del av ett utvidgat självmord och att Westerlund handlat under nedsatt kontrollförmåga. Den rättspsykiatriska undersökningen slog dock fast att han inte led av en allvarlig psykisk störning, varken vid gärningstillfället eller under utredningen, utan snarare av en maladaptiv stressreaktion med nedstämdhet.
Domstolarna fann inga förmildrande omständigheter som kunde mäta sig med brottens enorma tyngd. Både tingsrätten och hovrätten dömde Westerlund för två fall av mord, försök till mord på dottern samt grov mordbrand. Gärningarna beskrevs som präglade av synnerlig grymhet och total hänsynslöshet, särskilt med tanke på att de riktades mot hans egna försvarslösa barn som befann sig i en absolut beroendeställning till honom. Det fastställdes också att det huvudsakliga motivet varit att hämnas på barnens mor. Påföljden bestämdes till fängelse på livstid, ett straff som han dömdes att avtjäna i full kraft utan prövning om tidsbestämning i det initiala skedet. Tragedin på Dalarö lämnade ett outplånligt spår i det svenska rättsmedvetandet och påminner än idag om det yttersta mörker som kan dölja sig bakom stängda dörrar.
Programledare är Mathias Lühr.
